I go down the beaten track, along the river with an empty bank
At the end she said to me: "Why are you here with the autumn leaves?"
'Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand
'Cause this is my life, my friend, and I can't be no one else
I'm done, tipping on my toes, strike an iron adn attack my soul
Misty moon, you're gonna see, I've got you blues to get on my feet
'Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand
'Cause this is my life, my friend, and I can't be no one else
I don't wanna run; I don't wanna fight
I don't wanna hide; I just wanna stay free, to be me
I don't wanna win; I don't wanna lose
I don't wanna play; I just wanna remember, oh I'm my name
'Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand
'Cause this is my life, my friend, and I can't be no one else
'Cause this is my life, my friend
- Anna Bergendahl
Tänk när man kommit till det stadiet att man gör vad som helst för någon annan, då menar jag vad som helst. Så många gånger som man har gråtit och skakat av förtvivlan så har man ändå gjort precis som den andra har velat. När man blivit manipulerad och nertryckt men ändå bara låtit det fortsätta.
Jag har alltid trott att jag varit en stark person, och ja det är jag också, men att vara så medveten om vad en annan person gör med en och bara låta hen fortsätta och fortsätta, gång efter gång, det är helt sjukt, att ändå känna sådant förtroende och tillit och kärlek trots en massa skit. Så många gånger som jag har blivit ifrågasatt och som jag har ifrågasatt mig själv i helt självklara saker som jag inte ens ska behöva fundera om. Att alltid vara på sin vakt och tassa på tå för att man är rädd att säga fel saker.
Ett samtal med en underbar kvinna fick mig att vakna upp och inse fakta. En så enkel liten krysslista med olika påståenden, när man sen fyllt i den och kryssat för mer än hälften, det var skrämmande och se.
Jag tror alltid det bästa om alla och kärleken är blind så är det. Jag kan varken säga att jag ångrar eller inte ångrar det som har hänt, jag har hittat tillbaka till mig själv, eller rättare sagt jag håller på att hitta tillbaka men faller ibland på målsnöret känns det som. De senaste dagarna har varit så jobbiga men ändå så himla roliga och braiga. Utåt sett mår jag alltid bra men invändigt är det ibland kaos.
- bryter ner ens självkänsla så att man till sist inte tror att det man ser, hör och känner är verkligt.
Carpe Diem!!!