Igår skrev jag detta....
22/12-18. 21.33
I framsätet i en ambulans, på väg in till sjukhusets palliativa avdelning med min mamma. Cancerdiagnosen kom i maj, kaoset i min hjärna, vetskapen om att mamma inte kommer överleva då cancern är dödlig. Det finns inget man kan göra. Det är bara vänta, denna väntan tar knäcken på mig. Jag glömmer vardagliga saker, jag tänker på min mamma konstant. Hur hon mår, när kommer hon dö? Två dagar före julafton och vi är på väg in med ambulans, den senaste veckan har allt blivit sämre väldigt fort. Turerna in och ut på sjukhuset har ökat senaste tiden. I söndags hälsade jag och Saga på när hon var i sunderbyn, då var hon ändå "pigg". Idag har hon sovit hela dagen, varit förvirrad och orkeslös. Ringde sköterskan och väntade på ambulansen. Så mamma kan få den bästa vården på pava. Dom är experter på människor som ska dö. Precis som min mamma kommer göra. När vet vi inte...
-----
Näret blev idag, på morgonen somnade vår älskade mamma in. Nu får hon vila utan smärta och slipper må dåligt.
Den tomhet som infunnit sig går inte att beskriva. Trots vetskapen om att hon kommer dö så blev det ändå en chock. Dagen före julafton.....