Den senaste månaden måste vara den värsta i hela mitt liv, döden springer omkring och tar alla mina nära och kära. Först min älskade mamma dagen före julafton, i söndags fick min söta farmor somna in och imorse fick jag beskedet om att min fina vän Daniel nu fått lugn och ro.
Jag känner mig helt tom inombords, och flera gånger har jag tänkt ringa mamma och berätta vad som har hänt. Den känslan....
När pappa dog för drygt 6 år sedan var det tufft, riktigt tufft. Det kom så plötsligt. PANG och döden var där. Med mamma så har vi ändå vetat om att hon kommer dö, men vi har inte vetat när, på något sätt har jag redan innan börjat bearbeta min mammas död. Jag visste att den skulle komma. Men när den väl kom så var det också en chock. Å fina lilla farmor var gammal och orkade inte mer, så nu får du vila med farfar och träffa min pappa igen. Daniel, underbara Daniel, vi pratades vid sist på lucia, på din 40års dag. Jag hoppas att du funnit frid i ditt hjärta och själ nu. För fem år sedan lärde vi känna varandra och vi kom nära varandra, en vän som alltid kommer vara saknad.
Snälla döden, låt mig fortsätta leva nu, ta inte någon fler ifrån mig.
<3
Daniel och jag, på hans bröllop, Gotland, augusti 2017.
Farmor, Saga och jag, oktober 2014.
Vi ses i Nangijala, där körsbärsträden blommar <3