Samtalen som saknas

Mamma... Jag tänkte ringa dig idag, igen! Så många gånger som jag tänkt ringa dig den senaste månaden, och så många gånger som jag kommit på att det inte går.....
Det är dig jag alltid brukar ringa när jag är på väg hem från jobb eller från möten. Och nu finns du inte där och kan prata med mig dom stunderna. Det känns hopplöst tomt. 
Alllt de där vardagliga snacket, och allt jag brukar berätta om Saga, vad hon har hittat på och vad hon kommit med för påståenden om saker och ting. 
 
Jag vet att du finns med mig vart jag än går, både du och pappa. <3
Men tomt är det.....

När döden knackar på - Vi ses i Nangijala

Den senaste månaden måste vara den värsta i hela mitt liv, döden springer omkring och tar alla mina nära och kära. Först min älskade mamma dagen före julafton, i söndags fick min söta farmor somna in och imorse fick jag beskedet om att min fina vän Daniel nu fått lugn och ro. 
 
Jag känner mig helt tom inombords, och flera gånger har jag tänkt ringa mamma och berätta vad som har hänt. Den känslan.... 
 
När pappa dog för drygt 6 år sedan var det tufft, riktigt tufft. Det kom så plötsligt. PANG och döden var där. Med mamma så har vi ändå vetat om att hon kommer dö, men vi har inte vetat när, på något sätt har jag redan innan börjat bearbeta min mammas död. Jag visste att den skulle komma. Men när den väl kom så var det också en chock. Å fina lilla farmor var gammal och orkade inte mer, så nu får du vila med farfar och träffa min pappa igen. Daniel, underbara Daniel, vi pratades vid sist på lucia, på din 40års dag. Jag hoppas att du funnit frid i ditt hjärta och själ nu. För fem år sedan lärde vi känna varandra och vi kom nära varandra, en vän som alltid kommer vara saknad. 
 
Snälla döden, låt mig fortsätta leva nu, ta inte någon fler ifrån mig. 
 
<3
 
Daniel och jag, på hans bröllop, Gotland, augusti 2017. 
 
Farmor, Saga och jag, oktober 2014. 
 
Vi ses i Nangijala, där körsbärsträden blommar <3
 

Mamma <3

 Mamma Anki var den äldsta av tre systrar. Hon är född i Kiruna, uppvuxen i Gällivare och har bott hela sitt vuxna liv i Nattavaara tillsammans med min pappa Rolle som hon träffade i tonåren, tyvärr dog han för 6 år sedan, hon kommer nu få fortsätta sin sista vila tillsammans med honom.

Mamma fick tre barn, en dotter, Sandra, och två söner, Johan och Emil, samt två barnbarn, Saga 7 år och Melvin som snart fyller 3. Dessa har hon alltid haft varmt om hjärtat. Med stolthet och glädje har hon pratat om sina barn och barnbarn.

 

Bilden är från mitten av november då vi bakade bröd. 
 
 
En solig vårdag 2017. 
 
Hon har under större delen av sitt liv fått dras med kroniska sjukdomar som kommit och gått i skov. Trots sjukdomar, smärtor och lidande så har hon aldrig klagat utan hon har accepterat och gjort det bästa av situationen. Mamma fick sin cancerdiagnos lagom till sommaren, en elakartad cancer som läkarna sa att det inte gick att göra något åt. Hon har alltid varit en lugn människa med båda fötterna på jorden vilket man märkt även den sista tiden, hon accepterade utgången och har hela tiden varit en riktig kämpe och sett positivt på livet trots vetskapen om att livet inte skulle bli lika långt hon hade hoppats på. Hon var otroligt tapper ända in i det sista.
 
En av alla selfies med Saga

Större delen av hennes yrkesverksamma liv har hon arbetat som barnskötare i Nattavaara. På fritiden har hon ägnat sig åt föreningsliv, musik och teater. Att vara ute i naturen tyckte hon om, både sommar som vinter, att vara i stugan och bara mysa och njuta av lugnet det tyckte hon mycket om. De senaste åren så var hon även iväg på några utlandsresor men mamma trivdes nog alltid bäst i hemmets lugna vrå eller ute i stugan där hon kunde njuta av naturen. Hon tyckte mycket om att läsa och har under åren slukat ganska många böcker. Att få umgås med familj och vänner var viktigt för henne. Under hösten så räckte inte riktigt orken till men hon tog med sig en stol och satt och njöt i solen medan hennes systrar fick plocka bär åt henne.

De sista åren levde hon tillsammans med Kurt, en man som lyste upp hennes tillvaro och gav henne mycket glädje. Mamma var en otroligt glad och varm person med hjärtat på rätta stället. Sorgen efter henne är enorm men hon ville inte att vi skulle sörja henne, hon ville att vi ska minnas henne med ett leende på läpparna. Hon ville att vi ska fortsätta upptäcka och uppleva med stor nyfikenhet för att se vad livet har oss att erbjuda. Vi ska se till de ljusa som finns kvar för vi har henne med oss i våra hjärtan.

 
En utlandsresa med sin mamma och systrar. 

Morgonen innan julafton så orkade kroppen inte mer och hon fick i stilla lugn och ro somna in. För Mamma var det otroligt viktigt att göra något för var och en, att få färdigt julklappar som verkligen skulle betyda något. Det skulle vara rätt CD-skivor till hennes pappa, där hon och hennes ena syster sjöng nästan varenda låt när dem beställde skivorna, hon ville ha musik som hon visste att hennes pappa tycker om och som han kommer fortsätta att lyssna på. Hon specialbeställde vackra knivar till sina barn, var och en designad efter deras färger så som hon såg det. Hon skickade blommor till alla närmaste vilket hon gjorde med enorm kärlek bakom. Hon la ut en låt på facebook, en sång som hon älskar, en sorgsen sång. Hon såg till att ena hennes syster skulle baka till jul för att det skulle finnas något att äta av. Hon organiserade klart julafton och delegerade uppgifter till var och en. Det var som att lägga ett pussel, ett pussel av en mycket älskad person. En mamma, en dotter, en syster, en mormor, en farmor, en svärmor och en rikigt god vän.

Så älskad och saknad av far och mor, systrar, barnen med familjer, Kurt och alla andra som kände henne. 

 
Mamma <3