Hej bloggen, det är bara 6 månader sen sist... Här är jag igen. Med ett inlägg som berör. Jag läser en kurs som heter "morgondagens influencer" och en av de första uppgifterna vi fått är denna. En kreativ skrivuppgift där en skulle skriva om sig själv i tredje person utifrån någon annans ögon. Jag valde min mamma såklart <3
September 2018.
Åh, nu ringer hon, min kära tokiga älskade dotter. Hon har alltid så mycket för sig, hon sitter säkert i bilen på väg till eller från nåt jobb, jag förstår inte hur hon orkar, först så pluggar hon på heltid och utöver det så jobbar hon extra både som personlig assistent och ibland är hon ju bland de där militärerna och lagat mat eller vad det nu är.
Kanske är hon på väg hem från ett möte, kanske hon haft möte med miljöpartiet, min toker som helt plötsligt skulle gå med i miljöpartiet, jag förstår ändå varför, trots att hon kör dieselbil och flyger ibland har hon ändå ett miljötänk, sen var det väl mest för det där med HBTQ, hon brinner för allas lika värde och vill skapa ett solidariskt samhälle där alla får och kan känna sig välkomna, undra vem hon brås på egentligen? Där är det då inte hennes pappa, fast han var ändå väldigt hjälpsam. Bra jobbat av henne ändå att skapa föreningen Kalix för alla som anordnat både pride och julklappshjälpen och allt annat vad de nu gör, hon är verkligen omtänksam och bryr sig om alla andra. Jag hoppas bara hon kommer ihåg att tänka på sig själv också.
Ja hon kan vara på väg någon annanstans också, med henne vet man aldrig. Jag tror hon är mer borta än hemma. Det är alltid kul när hon ringer, då får man en uppdatering av vad hon gör, förutom allt det hon skriver på facebook. Tur ändå att hon lägger upp bilder på instagram så man får se vad mitt barnbarn hittar på. Hon växer så fort lilla Saga. Hon kommer nog bli som sin mamma för hon får ju alltid följa med på allt möjligt. Ja det är ju kul med alla bilder egentligen, hon som byter hårfärg så ofta, snart kommer nog håret ramla av. Ja hos Sandra sitter då ingenting fast, är det något hon vill göra så gör hon det också, ibland är hon nog lite för impulsiv kan jag tycka. Som när hon bara några dagar innan Saga var beräknad var ute i skogen och jagade älg, ja då gick jag på nålar här hemma, eller när hon tog med Saga och åkte till Thailand. Fast jag vet att hon klarar sig men nog oroar jag mig ändå ibland. Det är ju sådant mammor gör. Hus köpte hon också från den ena dagen till den andra.
September 2019.
Nu är det längesen hon har ringt. Jag förstår varför, men jag vet att hon tänkt ringa många gånger det senaste åtta månaderna och jag önskar verkligen jag skulle kunna ta emot samtal här vart jag är nu. Hon har slutat plugga, eller slutat och slutat, nu läser hon ju någon ny kurs om poddar vad det nu är för något, jag brukar säga det och jag säger det igen, hon kommer nog plugga tills hon fyller 80. Tänk min lilla flicka tog en beteendevetarexamen lagom till sommaren och fick jobb som enhetschef direkt. Så stolt både jag och pappa är över henne. Hon skulle bara veta, fast det vet hon nog redan.
Lite körigt har jag förstått att det är där hemma också, men det löser hon. Hon är redig och stark och fixar det mesta, dessutom vågar hon be om hjälp när hon behöver det, fast det satt nog långt inne det också. För hon vill ju vara självständig, så där ”tjurig jag kan själv”. Jag är glad över att hon har börjat tänka mer på sig själv också, trots att hon har fullt upp dagarna igenom. Få se vad är det hon brukar ha som motto nu igen ”Carpe Diem – Fånga dagen” ja, det är då något den där ungen gör flera gånger om.